...Ibland känns det som man lever i en helt annan värld. En värld där tiden flyger iväg eller står stilla, där man har bra att vara eller så gör det så ont, där man har massor av vänner eller är helt ensam. En värld var man inte ser gränsen mellan verklighet och fantasi utan flyter där nånstans mittemellan bland alla tankar.
... Sen finns det endel människor man inte vet borde man glömma dem eller behålla dem, det oändliga ekkorrhjulet som man själv inte klarar av att kontrollera. Men endå är det som enslags knark som man behöver, det får en att må bra just för det tilfället men i längden är det inget bra, och det vet man själv men vill inte medge det förrän man igen har blivit övergiven och är ner på båttnet igenengång.
...Och när man tvivlar så slår låset på och ingenting händer, huvudet är mörkt och kroppen är tomm. Man tror alting är ens fel och vill inte störa mera så drar man sig automatiskt till sina egna världar och drömmer bort sig. Är sönderslagen så många gånger att man inte helt enkelt litar mera och brukar vara den tystare i gruppen föratt se hur de andra är.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti